KENTA

 

Jag ramlade på Kenta av en slump. Jag hade hittat en annons på Blocket och åkte dit för att titta på måsfinkar. Där satt han i all sin prakt och bara bad om att få flytta hem till mig. Helt galet - jag vet. Han fick bo hos måsfinkarna så länge eftersom Bowie och Dibah hade ungar just då. Kanske inte så himla lämpligt att släppa in en vilt främmande hane då.... Han får flytta dit när ungarna är lite större - eller inte :-)

Dagen efter Kentas inflyttning började jag tro att det var något som är fel på honom. Antingen har han en liten hjärnskada eller så ser han illa. Han kan inte få ihop sina rörelser ordentligt och missar avståndsbedömningen och ramlar ned. Han verkar ha svårt att hålla balansen när han väl har hamnat på en pinne. Det verkar som han tycker att det är väldigt skönt att sitta uppe på holkarna för där kan han ligga på hela buken. Eller så håller han till på botten.
Vi får se hur han utvecklas. Här stannar han i alla fall.

Några veckor senare verkar han ta sig. Nu flyger han gärna omkring och landar på pinnarna utan att ramla ned varje gång. Han håller fortfarande ofta till nere på botten men sitter allt som oftast på en gren lite längre upp.

Han sjunger, äter och trivs och nu har han också sällskap av Golda, som är en av ungarna till Bowie och Dibah.

''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''

I mitten av november, då jag hade haft Kenta i drygt ett halvår, började han att tackla av. Han blev öppen och ruggig i fjäderdräkten och han såg väldigt trött ut på ögonen. Jag gjorde i ordning den lilla transportburen åt honom med mat, vatten och lite gottis men det gick inte att rädda honom. Hans tid var ute och på morgonen, den 20 november 2012 somnade han in för gott.